Idag föll sista pusselbiten på plats, som jag har letat. Diamant har varit jättefin att rida de tre månaderna där jag följde vårat igångsättningsschema men efter sista Husabybesöket i Augusti har jag känt att det har dalat nedför. Jag upplevde han hängig, stark och tung i handen när jag red på pelhambettet med två tyglar. Det som fungerade så himla bra. Så jag valde för någon vecka sedan att ta på delta och endast rida med en tygel och det har fungerat bra, både vid vanlig träning och hoppträning. Jag köpte ett tredelat bett som han är fantastiskt fin att rida utomhus på, men jag fick inte till det i galopparbetet i ridhuset och han var fortfarande stark. Men idag, idag bestämde jag mig för att ta tag i saken. Jag satte på mig mina gamla chaps som jag fick letat fram här om dagen, sporrarna som jag aldrig använder satte jag också på mig och jag tog på pelhambettet på Diamant. Chapsen satte jag på mig för att få en bättre och stadigare skänkel, sporrarna åkte på för att jag inte skulle behöva ta i för kung och fosterland med mina ben, alltså få honom kvickare, och pelhambettet för att han varit stark innan. Denna kombinationen, var alltså det som behövdes för att få honom att dansa fram idag. 

 

Jag är jätteglad. Mest glad är jag över att han fungerar att rida med sporrar, för det gjorde allting så mycket lättare. De gånger jag försökt rida med sporrar har han varit extremt känslig och kastat sig åt både höger och vänster, men idag gjorde han ingenting, ingenting! 

Idag kunde jag rida med otroligt lätta hjälper, avslappnade händer och Diamant dansade fram. Så synd att ingen filmade, för jag ville verkligen visa hela världen där och då hur fantastisk denna häst är. Jag fokuserade mycket på att få ihop honom så att hans bakben aktiverades. För att få honom dit red jag något i undertempo och gjorde väldigt väldigt svaga slutor  som jag då minskade till en liten volt och i den lilla volten vände jag honom totalt för mina ytterhjälper och pang, så var han där. Det krävdes bara att jag var där och småpetade med sporren, hade en sträckt yttertygel och visade med inntertygeln vart han skulle. Åh så kul, jag är helt lyrisk. 

 

Sedan kunde jag även galoppera i förvänd galopp och byta till den rätta galoppen i ett hörne. Jag kunde rida skänkelvikningar i galopp utan att han föll ut och fick korsalopp eller blev tung i handen. Jag red snett igenom och bytte galopp utan att han drog iväg. Jag kunde helt plötsligt göra så mycket mer, tack vare denna kombinationen. Nu vet jag hur jag ska göra för att få honom just dit och för att få pusselbiten på plats. Vad roligt detta var! Jag ville liksom inte sluta galopparbeta honom, så kul var det! Tjoho!