När veterinären öser beröm och fina ord över hur fin Diamant är, och att hon sedan meddelar att han är friskförklarad, ja då kan man inte annat än att vara lycklig! 

Diamant är frisk, han är fri från skada, sprickan har läkt, det finns endast ett litet "ärr" kvar som syns på röntgenbilden, och det bästa av allt - han hade inga tendenser till att bilda pålagringar eller annat onödigt vid carpuslederna. Lycka!

Jag och mamma var lika glada båda två, veterinären vad glad och Diamant verkade också väldigt glad och nöjd. Hon böjde benet för att se om han skulle göra en eventuell reaktion när jag sprang upp honom men det gjorde han inte, så nu har han till 110% inte ont och han kommer att komma tillbaka. Jag är lycklig, och jag är glad. Äntligen kan vi lägga detta bakom oss!

Nu ska Diamant få återgå till sin foderstat innan skadan dök upp, men det kommer vi göra lånsamt. Han ska fortsättas att ridas och tränas som vi gjort, och vi ska fortfarande hoppa små hinder till en början. Tänk att detta tog oss 9 månader. 9 månader bestående av otur, olycka, boxvila, rasthage, små skritturer, rehabiliteringsschema och nu är vi vid mål. Nu vet vi allihopa att han är så frisk som han kan bli, och jag ber nu till gud att min käraste ägodel får vara frisk resten av sitt liv. 

Älskade Diamant ♥